Linnaisfolk

Marie Luther var van med ett livligt socialt liv både från Reval (Tallinn) och Helsingfors, och hon gjorde sitt bästa för att upprätthålla det i Lojo.

Huset Linnais såg ofta gäster, att döma av gästboken och av Marie Luthers anteckningar om tiden där. Det gjorde hushållet bara mera vidlyftigt, och det behövdes avlönat folk för flera sysslor. Speciellt huslärarna som engagerades för de sex barnen tycks också ha blivit familjens vänner. Redan före dem hade Marie och Edmund i Helsingfors engagerat Amanda Lundgren som hemhjälp. Hon följde med till Lojo och jobbade där för Marie i ett par år, men höll kontakt med familjen i årtionden.

Några Lojofamiljer blev speciellt nära vänner. Bland dem är familjen van der Pals, som köpte gården Paloniemi 1896, alltså under den tid Luthers bodde på Linnais, den som exponeras mest i fotoalbumen, jämte sin gård.  Van der Pals köpte småningom också gårdarna Lylyis och Laxpojo.

Paloniemis förvaltare Uno Hernberg med familj hörde också till umgänget, antingen som en följd av eller en orsak till att systrarna Luthers guvernant Dagmar Kahn småningom gifte sig med Hernberg.

En annan familj som kom att stå Luthers nära var Jaromir Hrimaly med son och dotter, ägare av Mommola gård.  Hrimaly fungrade som musiklärare. Marie, som talade tyska och franska mera flytande än svenska och finska, sökte gärna kontakt med andra inflyttade från Europa, och kanske det bara råkade sig så att det då var människor som kom för att köpa upp gårdar och företag. Ungdomar utan kapital kunde hitta anställning närmast som informatörer eller guvernanter.

Holländskbördiga van der Pals hade ett företag i Ryssland med stark ställning på marknaden för gummiskodon. Van der Pals hjälpte familjen Luther också ekonomiskt i några fall.

Marie försökte hjälpa upp sin egen ekonomi genom att inhysa betalande gäster i pensionat, men det kanske oftast blev mera vänskapspriser, om några alls. Och hon lät dörrarna stå öppna för sina estniska (egentligen balttyska) landsmän.

Ein Herz, so warm, so treu und fest

Ein gastlich Haus, dass keinen Balten

An sich vorüber ziehen lässt

diktade Olga Luther från Estland i gästboken.