Förmodligen målat av Käthe Luther (inte Agnes, som här stod tidigare), från simbryggan västerut längs Rocca-al-mares strand.
En av flera osignerade tuschteckningar från Rocca-al-mare. Det fanns också flera liknande lusthus eller paviljonger i området, det här är vid Beerenkap ("udden med bären", så kallad av barnen Lampe).
Flera bjudningar hölls vid det girardska huset, uppfört av baron Arthur Girard de Soucanton, som grundade Rocca-al-mare i mitten av 1800-talet.
Harry (Henriette) Gebauer på bänken framför det girardska huset. De övriga i bilden är inte identifierade.
Flera kusiner Lampe och Gebauer framför det lampeska huset omkring 1910. Längst till höger Richard Ricco Lampe, i dörröppningen Ferdinand III Gebauer, bredvid trappan hans syster Maggie Gebauer.
I närheten av det lampeska huset fanns två bänkar på motsatta sidor om stigen, de förekommer ofta på bilder. Här agerar Maggie Gebauer, sittande i mitten, förmodligen konstnär och tecknar enligt en oidentifierad modell till höger, medan syster Mary håller paraplyet, som den här gången kanske faktiskt skyddar för regn. En tax håller vakt.
Ett oidentifierat sällskap i startgroparna (se avgaserna) från Therese Theti Gebauers (till höger) hus i Rocca-al-mare. Värdinnan är tydligt road av ekipaget. Och nej, det är inte en kvinna vid ratten – den sitter ju till höger.
Från Rocca-al-mare kunde man hålla staden under uppsikt, men ändå på tryggt avstånd.
Någonstans i utkanterna av Rocca-al-mare fanns den här stugan, vars invånare antagligen inte var där enbart för nöjes skull. Också möjligt att detta är den stuga Ferdinand von Lampe hyrde som familjens sommarställe innan de villor kom till som syns på senare bilder från Rocca-al-mare. Henriette von Lampe berättar i sina memoarer om et sådant, primitivt hus.
Någonstans i områdets norra del. Kvinnan till vänster förefaller vänta på bussen.
Antagligen i områdets höglänta norra del.
Den höga stranden och öppna heden gav en magnifik utsikt över havet.
En viss melankoli kan anas hos sällskapen som spanar ut över havet från Rocca-al-mare. Till vänster Martha Luther, till höger hennes syster Käthe, mellan dem några kusiner Gebauer och Lampe.
Stranden var också en plats för social samvaro. Husen var trånga.
Inte skärpan, men stämningen påminner om några fotoklassiker. Herrn heter Richard Lampe, kallad Ricco.
Kusiner Gebauer och Luther sitter på en lite lägre slänt längre österut, med blickarna riktad mot Revalbuktens östra del.
Kulturstigen Via Appias sydligare port. På
den interaktiva kartan fanns en bild av porten från motsatt håll, med en byst av en krigare med hjälm i förgrunden.
En stenrelief vid Via Appia
Via Appia kantades av olika skulpturer och många gravstenar som flyttats dit. De äldsta var från 1300-talet – de flesta krossades till grus av ryska pansarvagnar under kriget.
Från 1508, stod alldeles i närheten av B-porten. Originalbild, anteckningarna bakpå av Bärbi Luther.
En del av en fönsterkarm från en klosterruin stod längre norrut längs Via Appia.
Harry Gebauer anlitades ofta som mer eller mindre villig skalfigur då monumenten vid Via Appia fotograferades. Gravstenen var från Tilo Bremens familjegrav, daterad till 1388.
Ställde inte Harry upp så kommenderade man taxen (som kanske hette Pax). På stenreliefen håller två soldater ett statsvapen, källorna är oense om huruvida det är det danska eller det svenska, men de är överens om att det har hängt vid en stadsport till Reval/ Tallinn, som ju varit både svenskt och danskt.
Via Appias A-port i norr, tydligen så smal att många föredragit att gå runt.
Torvskjulet låg någonstans i norra Rocca-al-mare.
Den höga stranden i områdets norra del inspirerade till namnet, "klippan vid havet".
Antagligen ungefär i mitten av strandremsan mot nordost.
Längre mot sydost var den mera skyddad och strandnära.
En ljus vy någonstans mitt i parken.
Platsen är inte identifierad, men några av de uppflugna ungdomarna är det: från vänster Mary Gebauer, två oidentifierade, Elsa Gebauer och Benno Gebauer.
Harry Gebauer, till höger, och antagligen lillebror Vicco vid en oidentifierad ruin i Rocca-al-mare.
På "Schneewittchenstein"
Förmodligen en picknik arrangerad mera för det dramatiska fotots skull än för nöjet i sig, man kan tänka sig många nackdelar med platsen. I bakgrunden Revals skyline.
Ser man det lite längre ifrån får man bokstavligen perspektiv på föregående picknickbilder. Henriette von Lampes barn namngav stenarna på 1860_talet. "Snövits sten" är den som är längst ut, lite skymd av en den stora Salas y Gomez, som i en saga av 1800-talsförfattaren Adelbert von Chamisso fick en bit av sin skalle lössprängd av blixten, och det blev "Snövits sten". Närmast kameran till vänster "Himbeerstein", hallonstenen, som fick sitt namn då det ännu växte hallon kring den – och den stod uppe på land på de höga stranden, som ett år raserades av en storm. Bilden är antagligen tagen från stranden.
Merkuriuspelaren, kopia av ett italienskt konstverk. Den här rest som monument över firman Thomas Clayhills & Sons, placerad nära "das alte Haus" av Arthur Girard de Soucanton som bland annat var storägare och direktör vid den Clayhillska firman.
På ett ryskt postkort.
I Rocca-al-mare var man inte bara omgiven av konstverk, man skapade också själv. Kusiner Lampe, Gebauer och Luther lyssnar förstrött till någon som gör sitt bästa med deklamera dikt, eller försöker åstadkomma allsång.
"In der Mückenzeit", alltså myggornas tid, står det under denna bild, och det säger allt om vad röken är till för. Från vänster Richard Lampe, Käthe, Elsa, Maggie och Gerta Gebauer, i mitten någon skymd och till höger Ferdinand III Gebauer.
Förmodligen Ferdinand III Gebauer som styr sin jolle "Fairley" med några kusiner i båten.
Det lampeska huset med Henriette Lampe i dörren och hennes barnbarn Harry (t v), Vicco och Elsa framför verandan. Omkring 1900, Harry G var född 1893.
Henriette Lampe lite senare i dörren till den stuga hon fick disponera sedan den yngre generationen tagit över det större lampeska huset.
Inte mycket till sommarnöje? Namnet säger allt. Gården Liberté låg lite söder om det ursprungliga Rocca-al-mare_området. Den kom till före Rocca-al-mare och överlevde också villaområdet med flera decennier, enligt estniska Wikipedia ända till 1980_talet som pionjärlägergård.
Oidentifierat, men möjligen är det det "nottbeckska huset" ungefär i mitten av parkområdet, se den interaktiva kartan.
En plats som ofta användes för fotografering.
Det inre av Rocca-al-mare var säkert idylliskt med sina dammar, bäckar och små broar, men 1800-talets fototeknik ställde stora krav på fantasin.
Sommargästernas trygghet övervakades av ridande poliser.
Taxen Pax firades sin 10-årsdag 1907, och var antagligen glatt överraskad.
Åtminstone en gris och några hönor spankulerade fritt.
